Allmänt Om Den Skotska Hjorthunden

Historia
Rasen har sitt ursprung, som namnet antyder, i Skottland där den användes till hetsjakt på hjort - en uppgift som krävde både styrka, mod och snabbhet. Hjorthundarna var högt skattade ägodelar och var till en början förbehållet adeln. Den skotska hjorthundens anor kan spåras tillbaka ända till 1500-talet, men troligtvis förekom den även tidigare än så (dock under en rad olika namn, såsom irländsk varghund, strävhårig greyhound eller skotsk greyhound). I mitten av 1700-talet hotades rasen av utrotning på grund av skjutvapnens intåg, men rasens fortlevnad räddades under första halvan av 1800-talet av Archibald och Duncan McNeill. 1913 föddes den första kullen hjorthundsvalpar i Sverige. Några kända hjorthundsägare genom tiderna är bland annat drottning Victoria av England, Sir Walter Scott och Karen Blixen. 2018 fanns det 143 registrerade hjorthundar i Sverige. 

Hjorthundkompendium (pdf) -ladda ner

 
Att leva med hjorthund(ar)
Dina jackfickor är alltid fulla me-d bajspåsar, smulor av hundgodis och små bitar av söndertuggade hundleksaker.
Dina byxor är alltid lite solkiga eftersom hundarna gillar att använda dig som servett och handduk.
Dina golv är ständigt fulla med sand, jord, gräs, löv och mossa hur mycket du än dammsuger.
Dina fönsterrutor (även bilens) har alla dekorativa mönster av noskonst.
Dina strumpor är ständigt lite blöta eftersom du alltid råkar trampa i pölarna runt vattenskålen.
Ditt hallgolv har nästan alltid gulliga små tassavtryck efter leriga eller blöta hundtassar.
Ditt hem är inrett med hundsängar och filtar istället för vackra möbler och äkta mattor.
Dina väggar, dörrkarmar och favoritmöbler bär tydliga spår av nyfikna valptänder.
Din gräsmatta är full med grävgropar och ser faktiskt mest ut som månens baksida.
Din buxbomshäck blir sig aldrig mera lik eftersom hundarna gillar att öva torrsim i den.
Din tvättmaskin är nästan alltid full med smutsiga hundfiltar, nedkräkta hundsängar eller leriga tasstrasor.
Du riskerar alltid att trampa på en hundleksak eller slå tån i ett märgben när du går upp på natten .
Dina strumpor som mystiskt försvinner, kan nästan alltid återfinnas gömda i en hundsäng.
Dina fötter bär alltid stövlar eller praktiska promenadskor.
Du har slutat bära vita kläder till förmån för mer smutståliga nyanser.
Du får inte längre se en långfilm på tv i lugn och ro utan minst ett avbrott.
Du får inte heller äta ifred utan att ha minst en nyfiken hundnos  under armen.
Du lär dig att älska alla väderlekar (hm, nåja).
Du är plötsligt storkonsument av både bajspåsar och kompostgaller.
Du lägger betydligt mer pengar på hundmat, hundsängar, hundleksaker, hundhalsband och tuggben än du lägger på dig själv.
Du köper bil efter storleken på lastutrymmet (och är därför utrustad med tumstock när du träffar bilförsäljaren).
Du åker alltid runt med baksätet i bilen nedfällt och redo ifall hundarna skall följa med.
Du blir snabbt expert på kloklipparyoga, örontvättsbrottning och bajshögsorientering.
Du ägnar en stor del av din tid åt att agera dörrvakt och släppa ut och in obeslutsamma hundar genom ytterdörren.
Du hittar alltid en massa sand och tassavtryck i sängen trots att hundarna vet att dom egentligen inte får vara där.
När du letar hus, ratar du alla som inte är hundvänliga och har en tomt med stora öppna springytor.
Ändå inser du ganska snart att bara en hjorthund inte alls är tillräcklig!


Sagt om Hjorthunden

"The most perfect creature of Heaven" - Sir Walter Scott

"In Africa I never had dogs of any other breed than the Scotch Deerhound. There is no more noble or gracious kind of dog. They must have lived for many centuries with men to understand and fall in with our life and its conditions the way they do." - Karen Blixen

"När greyhounden stimmar runt om dig i sin sällskapsdans, står hjorthunden lugnt vid sidan av. I det stilla fylld av sin ägares kärlek. Ett möte mellan ögon. För en hjort behövs inte mer." - Maarit Viitala

"Det finns hundar och så finns det hjorthundar!" - Inga-Britt Bergström.

"Sitter i vardagsrummet. Dörren dit på glänt.
Smal springa. Där bak står Angus med längtan in.
Väntar och väntar.
Men jag tänker att han så lätt kan putta upp den själv. Bara liten puff.
Läser vidare i soffan.
Plötsligt står han där,nöjd med sig själv, ivrig att ge mig en hjortispuss.
Fick han då äntligen upp dörren?
Nej, min stora lufs hade manövrerat sig genom smala springan utan att rubba den.
På äkta hjortmanér - elegant och hänsynsfullt!
Inte undra på att han såg så nöjd ut..." - Maarit Viitala