Om Lure Coursing

Har du kanske hört talas om Lure Coursing i hjorthundssammanhang och funderat över vad det är, hur går det till och om din hund också kan vara med på det?

Lure Coursing kan beskrivas som en fiktiv harjakt. Eftersom hetsjakt på djur är förbjudet, så har man startat denna form av sysselsättning som är rolig för både hundar och ägare. Många är kanske oroliga för att  locka sin hund till att jaga då man vill kunna ha den lös ute, men här får hunden under ordnade förhållanden utlopp för sin jaktlust istället, och just  jaktlusten är ju något alla hjorthundar har medfött. Placera något som rör sig framför hundens nos så är det nog inte många hundar som inte reagerar och vill springa efter. Hjorthundar är ju jakthundar och användes som det från början.

I Lure Coursing jagar hunden en lure (en bunt sammanknutna plastremsor) på ett öppet fält, som gärna får vara lite lagom kuperat. En motor drar in luren med hjälp av en lina som läggs runt ett antal trissor på fältet. Banan går kors och tvärs vilket gör att lurens väg efterliknar en hares oregelbundna flykt. 

Man kan börja med att först öva upp hundens ”trasintresse” hemma genom att fästa en enkel tygtrasa i ett snöre på ett metspö eller lång pinne och dra framför hunden. Därefter kan det vara dags att besöka en träning. Gå in på Svvk’s/PKLC’s hemsida och kontakta en Lure Coursing-sektion i närheten. För att få vara med vid träning måste hunden dock vara minst 9 månader. Hundar under 12 månader får endast prova på, och springer då ensam på en kortare raksträcka för att skola in sig. På själva proven springer hundarna dock alltid i par.

På träning är det vanligt att nybörjarhunden till en början springer ensam. Dels för att inte påverkas av den andra hunden, och dels för att lära sig att fokusera på luren. Alla hundar måste bära munkorg när de springer och man bör försäkra sig om det finns munkorgar att låna när man är med på träning för allra första gången. När man väl har bestämt sig för att fortsätta, behöver man införskaffa en egen munkorg. Det finns några olika modeller att välja på. Kontakta någon erfaren person att rådfråga. 

Därefter låter man hunden springa ett flertal ensamlopp och ett eller flera parlopp, innan det är dags för licenslopp. Alla hundar som ska tävla måste ha en licens. Licens får man när man sprungit tre godkända licenslopp. Det sista skall ske efter 18 månaders ålder. För att bli godkänd behöver hunden följa luren, inte bråka eller Ieka med den andra hunden samt fullfölja hela loppet. På licensloppen springer hunden tillsammans med en erfaren hund i ungefär samma storlek. Man får själv leta upp en lämplig stödhund (som den kallas) att springa med. Det är klokt att redan innan träningen försöka få tag i en stödhund. Finns det samma ras att tillgå är detta allra bäst. Det kan dock vara lite svårt att hitta när det gäller just hjorthund. Dessa licenslopp bedöms av en licensgivare. Se stadgar och regler på PKLC’s hemsida.

När hunden fått sin licens är det dags att börja leta prov. Var beredd på tidiga morgnar och oftast långa resor. På provdagen har man ett tidsintervall när man ska checka in sin hund och lämna in licensboken.

Därefter inväntar man starttider och planerar in uppvärmning och rastning av hunden. Det gäller också att inte utfodra eller vattna för nära inpå loppet. Var alltid noga med att värma upp hunden innan så minskar risken för skador avsevärt. Hundarna lottas till de olika loppen och då får man också reda på vilken färg hunden ska ha på sitt täcke. Vid prov har hundarna alltid ett litet rött eller vitt trikåtäcke (som ett linne) för att domarna ska kunna skilja de båda hundarna åt. Dessa täcken säljs i samband med träning eller på nätet. Hundarna släpps två och två och banans längd är vanligtvis mellan 700–1000 m. Provet består av två lopp och domarna bedömer hundens rörlighet, fart, uthållighet, entusiasm och följsamhet.

Mer info hittar du här: https://pklc.svvk.se/